Inga träd får växa till himmelen
Du skall inte tro att du är något – Jantelagens första paragraf är mer grundlag i Sverige än till exempel regeringsform eller tryckfrihetsförordningen någonsin kommer att vara.
Inga träd tillåts att växa till himmelen. Visst, en viss avvikelse i växthöjd i förhållande till den övriga skogens träd kan få förekomma. Men då inom rimlighetens gränser. Skulle, mot förmodan, någon enskild individ drista sig till att skjuta i höjden finns det gott om arborister av alla de slag som skyndsamt tillskyndar för att tukta, gärna kapa och många gånger rent av fälla hela trädet för att återställa ordningen i skogen. Moraliska arborister med röjsåg. Etablerade arborister med motorsågar. Men framförallt avundens arborister med skördare breda som riksvägar.
Ett av de svenska träd som vuxit sig högre än alla andra och idag med sina årsskott där längst upp i trädkronans topp nästan når stratosfäriska höjder stavas Leif GW Persson. En person som på sitt helt egna sätt vunnit mångas hjärtan men framförallt har ett grundmurat förtroende hos svensken. År efter år utses han dessutom till den mest uppskattade personen i svenska media. Knivskarp, egensinnig, tvärsäker, rolig, orädd och kunnig. Dessutom lite bättre än gamle Guillou i allt. Ja ni hör ju, karln har ju själv bäddat för att det snart måste vara dags för trädfällning, eller åtminstone hamling eller kraftig beskärning. In med arboristen. Nu!
Och där i dagens DN dyker han upp. Motorljudet från sågen och rasslet från kedjan överröstas endast av den ironiska tonen som likt ett skolboksexempel följer härskarteknikens andra och fjärde sats – Förlöjligande och Dubbelbestraffning. Under rubriken ”Mördande mycket brott. Ransonera GW-portionerna snarast” går journalisten och den i mitt tycke briljante dokumentärfilmaren Tom Alandh till frontalangrepp mot Leif GW Persson. Det blir både tarvligt och lågt och andas heller inte så lite avund. Det rimmar så illa med min bild av den lågmälde och eftertänksamme Alandh. Jag läser texten en gång till och tycker mig den här gången kunna urskilja en annan adressat än professor Persson. Mottagarna för skribentens ilska är mer Sveriges Television och TV4 och GW används mera som ammunition. Måhända kan förklaringen till påhoppet vara så enkel att de bägge mediebolagen nyligen tackat nej till en av Alandhs nya program- eller filmidéer. Om så, är det synd och skam för resultaten av Tom Alandhs filmprojekt är oftast förstklassiga. Men det är inte bara synd och skam det är också – that’s life – då gäller det att hitta nya vägar för att förverkliga sina idéer istället för att tukta andras trädkronor.