8 juli, 2013

Såsdjurets specialare i #Mumindalen

Av JanneHbom

[#Mumindalen 2013-07-07] Ett tag kändes det som den skulle pågå för alltid. Att den aldrig skulle upphöra. Men till slut började bag-in-boxarna med rosévin sina, allt fler uttröttade kindpussande storstadsbor längta hem och till och med de mest tåliga journalisterna att få kroniska leverskador. Och så var vi då äntligen där. Vi började se slutet på #Mumindalsveckan, åtta dagar fyllda med så mycket aktiviteter, trams och annat att hälften hade varit nog. Men det återstod ännu ett sista framträdande på stora scenen här i #Mumindalen.

Det var dags för Såsdjuret partiförande i Såspartiet Såsarna. (Egentligen heter det väl partiordförande men eftersom Såsdjuret har gjort det till en sport att tiga om det mesta har man helt enkelt bestämt i det partiutskott som ser till att det utdelas smärta, det värkställande utskottet, att rationalisera bort det onödiga ordet ord).

Det var givetvis fullt i bänkraderna när Såsdjuret klev upp på scenen. I vit skjorta med uppkavlade ärmar skulle här ske verkstad. Det hade Såsdjuret bestämt. Hade Såsdjuret fått bestämma helt själv hade det dessutom varit en metallverkstad, för det gillar Såsdjuret allra mest. Många nätter brukade Såsdjuret ligga klarvaken och drömma sig tillbaka till den tid då Såsdjuret var ORDförande för alla som gillade metall och hur Såsdjuret då gjorde verklig nytta varje dag på jobbet. Om det inte hade varit för den där olycksaliga Hultjo(eller vad han nu hette, man glömmer så fort) hade Såsdjuret fortfarande kunnat varit kvar där och gjort nytta. Nu fick Såsdjuret istället hänga med på den här cirkusen.

Såsdjuret vakande upp ur sina dagdrömmar av att publiken applåderade hysteriskt. De trodde nämligen att detta var ett av Såsdjurets vanliga framträdanden där Såsdjuret bara stod tyst i talarstolen några minuter och sedan var det över. De trodde med andra ord att det även denna gång nu var över. Men Såsdjuret ville annat. Han tog till orda:
”Vänner”, sa Såsdjuret. Nu svimmade flera i publiken av ren och skär chock över att det kommit ljud över partiförandens läppar. Med ett enda ord hade Såsdjuret skapat rena rama rockkonsert-känslan. Folk blev som vansinniga. Det headbangades, klättrades upp på axlar, en del slet av sig på överkroppen och började utföra vilda dansrörelser. Vissa bara skrek rakt ut medans andra vajade med sträckta armar mot skyn. En liten grupp yngre kedjerökande unga kvinnor höll upp tända tändare vars lågor fladdrade i den ljumma sommarvinden.

Mötet hade nått sitt crescendo och arrangörerna fattade det rådiga beslutet att nu är det dags att avbryta innan sammankomsten helt går över styr.

Men innan Såsdjuret lämnande scen böjde han sig ännu en gång fram mot mikrofonen och sa: ”Vänner”. Det blev droppen. Allt övergick nu i ett veritabelt kaos. Ingen gick längre att stoppa. Glädjescenenerna som nu utspelade sig här i #Mumindalen saknar motstycke i den moderna historien. Till och med ett gäng hitresta experter från den ideella hjälporganisationen Logopeder utan gränser kunde bara konstatera att här behövdes de inte längre. Såsdjuret hade talat!

Vem vet, en dag kanske till och med Såsdjuret talar om vad han vill göra och tillsammans med vem eller vilka Såsdjuret vill göra det. Den som lever får se.
Snipp, Snapp, Snut…