En fjortis i huset

Vi har en fjortis i huset. i varje fall om man ska räkna som vi tvåbeningar gör. Vår flocks nyaste medlem Dr. John H. Watson fyller nämligen 2 år idag.

Han började själva firandet tidigt. Redan vid halvfemhugget tyckte han att övriga familjemedlemmar borde delta. Det tillkännagav han genom att med en hel del magstöd bryta ut i skönsång. Det som ibland en oförstående omgivning kan benämna mustigt ylande. Han tycker själv att han har en ljuv tenorstämma men i själva verket kan den nog mer rättvist beskrivas som en lätt rosslig, inte helt korrekt pitchad baryton. Men i vår familj försöker vi jobba med positiv förstärkning så vi håller god min och sjunger med, bara vi väl har vaknat.

Uppvaknandet brukar förvisso påskyndas av tasstramp i regioner som åtminstone för en sovande husse anses som veka. Och vips, familjen har tillfälligt begåvats med ytterligare en tenor.

Ja må han leva, vår fjortis, Watson.

Hipp hipp hurra!