Att flytta fokus
Egentligen är det detta som allting handlar om:
”då det under sammanträdet framkommit att ledamöter, ledamöters döttrar, ledamöters hustrur och personal vid Akademiens kansli utsatts för oönskad intimitet eller opassande behandling av vederbörande. Dessa erfarenheter hade ej kommit upp i ljuset utan den senaste tidens uppmärksamhet rörande dessa problem”
Citatet är hämtat ur Svenska Akademiens pressmeddelande från den 27 november 2017. I samma pressmeddelande kan man vidare läsa:
”För det andra har beslut också fattats om att genomlysa Svenska Akademiens tidigare samröre med denne man och särskilt granska om denne har haft något inflytande, direkt eller indirekt, på Akademiens utdelning av priser, stipendier och finansiering av annat slag, samt även utröna om han påverkat Akademiens arbete i övrigt.”
Verkligen en snaskig illaluktande soppa. Men jag kan inte tolka pressmeddelandet på något annat vis än att nu skulle den smutsiga byken äntligen tvättas rena.
Men andra ville annat. Och igår sköt man budbäraren.
Sara Danius avgår som ständiga sekreterare och lämnade dessutom sin stol i akademien.
Och det är det direkta resultatet av att fokus skickligt flyttats från övergrepp, svinerier och oegentligheter till en underordnad fråga om ledarskap eller möjlig brist därpå.
Detta inte minst efter att akademiledamoten och den före detta ständige sekreteraren (1999 – 2009) Horace Engdahl i ett fullskalekrig, av i det närmaste nukleärt omfång, bidragit till detta. I Expressen, den kvällstidning som tydligast valt sida i striden, ges Engdahl nationellt utrymme för sitt helt ogenerade personangrepp på Sara Danius. Han skriver bland annat: ”man inte komma till någon annan slutsats än att Sara Danius är den av alla sekreterare sedan 1786 som har lyckats sämst med sin uppgift.”
”man” – Män – men – vänta nu. Det finns de som hävdar att Engdahls blod rusat och han överilat och i affekt skrivet hela denna text. Det tror jag inte en enda sekund på. Den karln gör nog ingenting utan strategi eller plan. Han gör det istället helt kallt och beräknande just för att flytta fokus från den egentliga frågan. Varför? Helt enkelt för att det här skulle mycket väl kunna bli hans egen Golgata. Det var ju under Engdahls tid som ständig sekreterare i akademien som byken skitades ned. Karln slåss ju för sin egen existens. Utan Akademien ingen Horace. Då kan anfall tyckas var bästa försvar. Själv tycker jag bara det är djup tragiskt, orättfärdigt men framförallt gränslöst genant.