Firar lite bland helgon och böcker

I dag är det Världsbokdagen. Det tänker jag absolut fira. En värld utan böcker är som en skog utan träd. Och vem vill gå i en sådan skog?

Men i dag firar också engländarna S:t George’s day. En och annan scout hänger nog på också. Det är ju inte så konstigt, Sankt Göran är ju även scouternas skyddshelgon. Jag kanske ska fira lite också. Sankt Göran och jag vi har nämligen en lång historia tillsammans. Redan som liten grabb fascinerades jag av legenden om när Sankt Göran rädda både en hel stad och en hel prinsessa från en ond drake. Och jag tog vara på varje tillfälle till att smita in i Storkyrkan för att se den magnifika skulpturen Sankt Göran och draken som står där i all sin prakt.

Den är skulpterad i ek och är Stockholms äldsta skulptur. Förgylld och målad och med en fantastisk detaljrikedom. Prinsessan sitter där med sina knäppta händer och man riktigt ser hur hennes ögon är glansiga av gråt. Hästen frustar. Draken är alla drakars drake och jag minns att bestens ögon och hörntänder skrämde mig allra mest. Sankt Göran håller sitt tunga svärd högt i baksvingen och vi som betraktare förstår vad som komma skall. Samtidigt i allt det där våldsamma är Sankt Görans ansikte milt och påminner mer om en porslinsdocka än en riddare i full ornat. Sankt Göran är lugnet själv, säker på sin seger. Ett sant mästerverk.

Statyn avtäcktes år 1489 och beställes av Sten Sture den äldre som ville tacka sitt skyddshelgon Sankt Göran för att denne stått honom bi i striden mot danskarna. Konstverket tillskrevs den tyske skulptören Bernt Notke men under årens lopp har det inom akademien framförts andra förslag på var, hur och av vem skulpturen skapades.

Efter att jag varit inne i Storkyrkan rusade jag ned till Köpmannabrinken intill Österlånggatan. Även där kunde jag njuta av Sankt Göran och draken. För år 1912 invigdes nämligen, där på platsen, en bronskopia av statyn från Storkyrkan. Den är på sitt sätt också fantastisk. Bronsstatyn har dessutom en ”baksida” – en fontänskultur skapad som en brunn. Genom tre stadsportar rinner Norrström, Söderström och Stallkanalen, de vatten som först omgav Gamla stan. Läckert är vad det är. Grattis Göran!

You may also like...

2 Responses

  1. Birgitta skriver:

    Intressant! Var i Storkyrkan för många år sedan och såg statyn, men statyn på Köpmannabrinken kan jag inte minnas att jag sett. Det är inte ofta jag är i Stockholm, men nästa gång skall jag ta tillfället i akt och besöka Sankt Göran på båda platserna, för att titta närmare på dem nu när du har beskrivit dem så levande. Får nog läsa på om Sankt Göran!

    Vad vore livet utan böcker. Digitaliseringen i all ära, men jag är gammaldags och läser helst ”riktiga” böcker.

    Hälsningar
    Birgitta

%d bloggare gillar detta: