Det är en ängslig tid nu

oro_1000x450

Vi verkar leva i en ängslig tid. En tid präglad av oro. Där mer och mer blir om inte förbjudet så åtminstone opassande. Varför? Vem göder denna oro som i många fall leder till rädsla? Vem tjänar på den? Och vad kan det innebära i förlängningen?

I gränslandet mellan USA och Kanada, från Detroit i den amerikanska delstaten Michigan till Kanadas sydligaste stad, Windsor i Ontario bor det ungefär fem miljoner människor. Grannar, eller åtminstone grannfolk. För de som bor i USA tillhör rädslan och misstänksamheten vardagen. Man inte bara låser nogsamt om sig, man larmar på, hägnar in och bevakar. På andra sidan gränsen, i Kanada, präglas det dagliga livet av en helt annan öppenhet. Här är det till och med inte ovanligt att man lämnar kvar nycklarna i bilen. Det är ju ändå där de ska användas.

I Detroit bor det ca 680.000 människor. Under 2012 skedde det 386 mord i den amerikanska staden. I grannstaden Windsor med sina 215.000 medborgare mördades under förra året 3 personer. I Detroit mer än ett mord per dag, i Windsor ett mord var 121:e dag. Även med hänsyn tagen till invånarantalet är skillnaden uppenbar. Detroit 54,6 mord per 100.000 invånare – Windsor 1,4 mord per 100.000 invånare.

Hur kan skillnaden vara så stor? Vilket ansvar har staten, eller i det här fallet staterna. Och vart är vi i Sverige på väg? Vi brukar ju kallas för ”Lill-USA” med hänvisning till att vi verkar ha en egenhet att ta efter nästan allt som poppar upp i det stora landet i väst.

Förr hade cykeln ett litet, litet lås precis bakom sadeln om cykeln överhuvudtaget hade ett lås. Nu måste man bära med sig tillräckligt med kätting så det skulle räcka till sänke för två, tre ståplatser i Nybroviken.

Förr på sommaren hade alla ungar gräsfläckar på knäna. Nu är allt gräs utom konstgräs farligt och innehåller fästingar som dödar i stort sett ögonblickligen.

Förr var vi i Sverige ett stabilt folk, uppfödda på stål, skog och sinnrika uppfinningar, både tekniska och sociala. Trygga och tysta, kanske rent av lite tråkiga, men i stora drag rejäla och pålitliga. Nu måste vi vara vaksamma och försiktiga. Väga varje ord på guldvåg. Förr kunde Ekborg den äldre sälja guld med en pratskiva där ha buntade ihop och slog ihjäl det mesta med humor. Nu försöker det startas drev mot en hygglig karl som värmer upp inför en regional teve-sändning.

Jag frågar igen – Vem göder denna oro som i många fall leder till rädsla? Vem tjänar på den? Och vad kan det innebära i förlängningen?

You may also like...

%d bloggare gillar detta: