Den ständigt närvarande ondskan
Under senaste träffen i bokcirkeln kom ondskan och de ondskefulla handlingarna på tal, gång på gång. Med Jeanette Wintersons roman Skymningsporten som fond för samtalet gick det ju egentligen inte att undvika.
Boken, som bara är på 169 sidor och generöst bruten är dock fylld till bredden med ondskefulla handlingar och onda människor i usla miljöer. Här kliver verklighetens Thomas Potts rakt in i romanen. Häxjägaren och juristen som svavelosande spottar ”Satanister papister papister satanister” och ser häxor och svartkonst nästan var han än väljer att titta.
Och Tom Peeper – våldsverkaren, våldstäktmannen och pedofilen. En så in i märgen otäck och vämjelig figur. För att inte nämna fredsdomare Roger Nowell vars ondska kanske mera är feghet och rädsla för det egna skinnet. Och de plågade och utnyttjade kvinnorna i alla åldrar, ständigt under förtryck och fattigdom och märkta av den syfilis som till slut äter sig in i deras hjärnor. De kvinnor som försöker att mota ondskan med ännu mer ondska. Med hemmagjort svart magie som bara gör det svartare ännu svartare, ännu skitigare.
Och platser så som Pendle Hill med sin lukt av dy och fårskit och brunnshålan på Lancaster Castle – helveteshålan – två av flera usla platser i romanen som förstärker bilden av det onda.
Allt detta i en roman som utspelar sig på 1600-talet långt från den upplysta tid som vi nu sägs leva i. Men ändå möts vi dagligen av rapporter om ondskan. I teve, i tidningar, på radion. Så sent som i morse när jag drack mitt kaffe och läste min morgontidning slog den emot mig gång på gång. Just idag var det en liten notis på en vänstersida som träffade mig hårdast. Ondskan.
Det goda och det onda. Men finns egentligen ondskan? Bevisligen är det nog så. Den finns. Men samtidigt måste jag intala mig själv; Det finns inga dåliga människor. Bara människor i dåliga situationer. Situationer som ger näring till det otäcka, det onda.
Jag upprepar för mig själv; Det finns inga dåliga människor. Bara människor i dåliga situationer. I det finns det trots allt en stor förtröstan.
___
I Correns Bokblogg ingår Joachim Törnfeldt, Jakob Carlander (cirkelledare), Karin Ederö, Anna Tjäder, Birgitta Elwing, Christel Aurelius och Jan Holmbom.
Vi träffas en gång i månaden. På Correns Bokblogg fortsätter vi diskussionen med varandra och alla övriga som vill vara med.
I vår läser viGertrud Hellbrands ”Veterinären” (februari),Sjöwaöö/Wahlöös ”Roseanna”(mars), Jeanette Wintersons ”Skymningsporten” (april) och Chinua Achebes ”Allt går sönder” (maj).