Dags att ta ditt ledarskap på allvar?

stupror_hangrannor2

Dags att ta ditt ledarskap på allvar? Alldeles för många chefer och ledare lägger alldeles för mycket kraft på tekniska lösningar, administrativa strukturer och implementering av regler och policy i den egna organisationen. Samtidigt visar fler och fler undersökningar att engagemanget hos anställda sjunker stadigt. Något som slår direkt mot ett företags resultat eller en organisations framgång. Vad gör vi för fel?

Vissa hävdar att en tredjedel, 75 procent, av arbetskraften är aktivt oengagerad. Man bryr sig helt enkelt inte tillräckligt och är inte villiga att göra det där lilla extra. Säljaren ringer inte det där speciella telefonsamtalet till kunden. Montören gör inte den där sista justeringen på utrustningen.  Rådgivaren hoppar över det där som kanske skulle gjort skillnad.  Man bryr sig helt enkelt inte tillräckligt mycket. Av hundra personer vill inte 75 stycken egentligen vara på jobbet. Bristen på medarbetares, och ledares, engagemang är ett mångmiljardslöseri.

Men om vi vänder på problematiken innebär det att ett ökat engagemang i det egna företaget eller organisationen kan bli en av de viktigaste framgångsfaktorerna. Hög tid att ta ditt ledarskap på allvar.

Men hur börjar du? Som alltid med dig själv. Hur engagerad är du? För vad är du engagerad? Lite för ofta möter jag ledare där fokus har flyttats från organisationen eller företaget till den egna avdelningen eller, tyvärr ibland också, till den egna personens väl och ve. Lika ofta kan jag höra ordet nöjd samtidigt som delar av organisationen skriker efter förändring och aktivitet.

Ibland kan det tyckas förvånande hur många som glömt bort vem som är till för vem, inte minst inne i chefsrummen. Men det finns en förtröstan. Ingenting är så trasigt att det inte går att reparera. En organisations engagemang är till största del beroende av ledningens och ledarnas engagemang.

Som ledare måste du helat tiden väcka din egen nyfikenhet att utforska dina möjligheter och din potential. Du måste hela tiden ställa dig frågan hur kan du inspirera och få andra människor att växa. Det är det som är den egentliga utmaningen för ditt ledarskap. Kärnan i ledarskapet.

Det finns ingen som är så ensam som en ledare, brukar man hävda. Och det stämmer säkert. Det är rent av en av förklaringarna till att man många gånger inte når framgång i sitt ledarskap. Man odlar myten om den starke, ensamme hjälten eller hjältinnan. Bra karl reder sig själv och ensam är stark är bara svammel. Det är hög tid att flytta fokus från denna vrångbild. Dags för dig som ledare att börja samarbeta med andra ledare. Mera hängrännor och mindre stuprör i din organisation. Samarbete för farmgång.

För ledarskap är egentligen ingen hierarkisk funktion utan är i mångt och mycket en kollektiv aktivitet på alla nivåer i företaget eller organsationen. Genom att möjliggöra ett utökat samarbete mellan olika avdelningar och olika nivåer i företaget skapas ett nytt, gemensamt ledarskap baserat på samarbete där hela företagets eller organisationens bästa kommer i fokus istället för en specifik avdelning eller funktion. Det i sin tur gör att fler och fler får en förståelse för helheten och hur deras ”strå” hjälper till att bygga hela ”stacken”. Och vi vet att kopplingen mellan engagerad personal och företag och organisationers framgång är nära kopplat. Så vad väntar du på? För du är väl engagerad, för hela ditt företag, för hela din organisation?

You may also like...

2 Responses

  1. Jenny skriver:

    Gud så skönt att läsa detta…! Det här känns som en sammanfattning av saker jag försökt argumentera i många år – att ledarskapet måste komma inifrån, inte uppifrån, och att det handlar enormt mycket mer om att ”odla kultur” (tautologi, jag vet!) än om att bygga strukturer. Men det är svårt att få den sortens argument tagna på allvar, det är som att det finns en kultur eller åtminstone en mytbildning om organisationskultur som något ogripbart och flummigt, medan seriöst och professionellt ledarskap bygger på struktur och regelverk. Som om det är en fråga om seriositet…!

    I ledarskapsutbildningen jag går just nu ser jag samma dubbelhet: Litteraturen förespråkar kulturbygge och närvarande ledarskap, men kurskamrater som redan är yrkesverksamma som chefer menar att ”sådär går det ju inte till i vetkligheten”. För mig som jobbat ledarskap främst i projektledarroller, är det tydligt att det visst ”funkar” så, om man jobbar så. Men det är förbaskat tungt att gå mot strukturerna.

    Kanske är det där skon klämmer…?

  2. Tess Mabon skriver:

    Precis! Du måste alltid börja med dig själv. Om du inte hyser tillit till dig själv, eller älskar dig själv, eller känner eget engagemang eller passion – ja då går det inte så bra med ditt ledarskap för dig själv. Och för att leda andra måste du kunna leda dig själv.

    Jag brukar ibland likna det vid det som flygvärdinnorna pratar om i säkerhetsgenomgången före take-off. Om maskerna med syrgas faller ned, sätt först på din egen INNAN du hjälper någon annan.

    Tack för inlägg!

%d bloggare gillar detta: