Sista veckan, nationell cykelstrategi och fåglar till kaffet

Måndag morgon och det är dags att inleda den sista februariveckan för den här gången. Jag längtar verkligen bort ifrån februari. Jag längtar till mars. Till våren. Till den där delen av året då allt och alla tar nya tag. Då vi möter ljuset igen och dagen återtar betydelsen av sitt namn.

Samtidigt fundera jag redan på hur jag om knappt ett år ska orka att åter genomleva februari igen. Fruktlöst oroande inför en oviss framtid så här vid frukostbordet en måndag morgon. Jag borde veta bättre. Det blir väl som det bli med den delen.

Regeringen är på väg att ta fram en ”Nationell Cykelstrategi” läser jag i tidningen. Jag ler, och det är bara min goda uppfostran som hindrar mig från att ge uttryck för att den finns väl redan? Jag har för mig att Löfvén bara valde att kalla det för Regeringsförklaring  istället, i cykelstället.

Nu sjunger fåglarna sjunger också. De har säkert gjort det tidigare. Kanske är det bara förkylningslocket för öronen som släppt lite. Oavsett vilket, fåglarna sjunger.

Jag tillhör de som har mjölk i kaffet. Nu på morgonen var det endast lite av den varan kvar här hemma. Jag fick nöja mig med att bara så smått färga kaffet. Det blir inte riktigt samma sak. Men det går bra. Jag överlever. Det är snart mars dessutom. Vad mer kan man begära?