Den femte evangelisten

De var fyra. Så vitt de kunde minnas hade de alltid varit fyra. Tillsammans hade de nått en viss berömmelse. Dessutom långt innan Internet och Instagram uppfunnits respektive kommersialiserats. De hade följare över hela världen. De var helt sonika gigantiska influensers trots att de aldrig använt det ordet. Men nu var allt på väg att förändras, kanske för alltid. En femte hade dykt upp. En person som tagit många med storm och de fyra med överraskning.

Lukas, Markus, Johannes och Matteus satt uppkrupna i kyrktornet och hade krismöte. Att de valt just kyrktornet berodde, dels på att de fick vara ensamma där. Församlingens medlemmar var alla märkta av hög ålder så sannolikheten att någon av dem skulle orka de trehundrafjorton trappstegen för att ta sig ända upp var mer eller mindre lika med noll, dels för att där uppe i tornet var 4G-signalen som starkast. Den rent vertikala signalen användes allt mer sällan då det verkade som det abonnemanget hade upphört. Det var i varje fall ingen som svarade längre på huvudkontoret.

De satt där uppe i tornet. Ljuset från läsplattan lyste upp deras ansikten där de hängde över skärmen för att alla kunna ta till sig det allra senaste från den femte evangelisten. Bilden föreställde en interiör ifrån Grand Hotell i huvudstaden. Och på utrikiska hade evangelisten skrivit enligt Lukas övesättning, Njutit den bästa massagen. Nu ansiktsbehandling och sedan tid hos psykologen, min psykolog. JAG-tid idag.

De bläddrade till nästa bild. Den femte evangelisten poserade i underkläder, njutning i blicken, Johannes rodnande. Ingen text. De bläddrade vidare. Fler underklädersbilder, en flaska med myrra kanske, för texten sa, även denna gång översatt av Lukas, Jag blir så glad när jag ser alla er drottningar posta bilder på produkter som jag tjänar pengar på. Den bilden hade över femtiotusen lärjungar gillat. Förra söndagen var det tretton som besökte högmässan här i kyrkan.

Sedan mer halvnaket, maträtter och klädesplagg. Och så fortgick det. Sida upp och sida ned. Johannas stängde till slut av maskinen. De satt alla tysta där uppe i tornet med nedsänkta huvuden. Var och en tänkte de samma sak. ”Var det här slutet på allt det dom jobbat för?” – Skulle den femte evangelisten och hennes likar ta över helt och hållet? Hon hade ju redan tagit över en hel tevekanal. Tillsammans med sin mamma, artisten, och sin mormor, skådespelaren, fyllde hon i stort sett hela tablån. Varje dag. Dygnet runt. Hennes far var ju också med. Han var ju inte ens skickare utan en fördetta gogo-dansare, numera krögare. En gång i tiden faktiskt bara en dömd brottsling. Nu satt de alla där tillsammans och bildade skola för hur det egentliga livet ska levas. De fyra evangelisterna suckade djupt. Allt verkade hopplöst för de fyra som hela tiden byggt sin existens på just hoppet.

Klockan var snart elva på förmiddagen. Söndag. De få duvor som sökt nattlig vila i tornet sträckte på sig och flög sin väg. Det var snart dags för klockspelet att börja.

De fyra gick tyst och försiktigt ned för trapporna. I kyrkorummet satt det idag bara tolv personer. Fem av dem dessutom konfirmander. Mer eller mindre ditkommenderade. Det hela kändes verkligen hopplöst. Tills slut kom trösten från Matteus:

– Om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen. De tre andra nickade. De hade hört honom säga det tidigare. Och de visste att han hade rätt. Det hade alla upplevt det många gånger tidigare.

Nu hördes de första slagen av kläpp mot klocka. Den liturgiska färgen idag, den nittonde söndagen efter trefaldighet, var grön. En vacker grön färg som påminde om den sommar som varit. Bianca hade nog kallat den CAIA grön och fått tusentals likes.