1 februari, 2021

1FEB.21

Av JanneHbom

Måndag morgon. Det är fortfarande mörkt men ändå inte. Februariljuset har gjort sitt intåg. Oåterkalleligt. Vi går mot ljusare tider, tro mig, tro mig. Däremot kallt – tvåsiffrigt – den där kylan som kryper upp i näsborrarna och fryser snoret. Det man Inte trodde man hade. Går upp till brevlådan vid vägen för att hämta gårdagens och dagens nyheter. Här i 6-dagarsland finns inte lyxen att få söndagstidningen utdelad en söndag. Utan den kommer dagen efter.

Ett tag valde jag att lägga undan den en knapp vecka för att ha papper att läsa på nästa söndag. Funkade inte. Nyheter blir gamla fort.

Snön under kängorna knarrar på det där obehagliga viset som popcorn ibland kan gnissla när man tuggar det. Avskyr det ljudet. Från forsen är ljudet mer dovt än vanligt. Det kan vara introt till att det är på väg att frysa. Forsar fryser underifrån. Från botten. Ena dan forsande vatten nästa isskulpturer.

Putin plågar sitt folk. Men visst slottet var ju inte hans utan en Kamrat med svart bälte i någon japansk pyjamassport. Fan tror’t. Putin själv har svart bälte i det mesta som har med tyranneri och våld att göra.

Nytt språkrör i Miljöpartiet samma dag som vi får importera ful-el från kontinenten. Men det är klart eltandborsten måste funka även när kylan sätter in.

Stenevi heter hon, Märta. Ett fint gammalt tantnamn. Alla har vi väl en moster eller faster eller avlägsen kusin som heter Märta. Det är trenden nu – gamla tantnamn. Alla flickor ska döpas till tanter redan som spädbarn. Alice, Elsa, Astrid, Alma och Selma. Alla är de bland topp-10 för 2020. Noah ska man dock heta som pojke om man vill var på 2020.

Noah, ni vet snubben med båten, arken. Han som fick i uppdrag av chefen att bygga sig ett räddningsskepp för att överleva syndafloden. Noah, kanske ett tecken i tiden så gott som något annat…

… men än så länge funkar eltandborsten…