Degen kommer med bil

pizzahutbil_1000x450

I går kväll hamnade vi i det närmaste oförhappandes i Linköping. Så småningom var det dags för ett återtåg mot hemmet i Linnefors. Lite trötta. Klockan närmade sig halv åtta och tanken på att börja brassa käk kändes inte speciellt tilltalande.

På utfarten från Linköping ligger Pizza Hut, inklämd mellan två bensinstationer. Där fanns lösningen för oss. En deep-pan-pizza i family size att take away. Eller på svenska en tjockpizza i tillräcklig storlek för att föda en kärnfamilj. En pizza som man dessutom kan ta med sig hem och äta. Det fick, som sagt, bli lösningen för oss. Trodde vi.

När vi kom in på Pizza Hut möts vi av en trevlig anställd som ler mot oss och hälsar oss välkomna.
-Visst kan man ta med sig? frågar jag.
-Absolut, vi har take away, svarar den leende med ett leende.
-Bra, säger jag. Då ska jag be att få beställa en ta med sig.
-Det går bra, ler den anställde, om det bara inte gäller pizza.
-Förlåt? säger jag.
-Det går bra, upprepar den leende, om det bara inte gäller pizza.
-Är jag inte på Pizza Hut? frågar jag och börjar förvirrat se mig omkring.
Tänk om jag är så disträ att jag av misstag gått in på Statoil eller Q8 istället. Jag ser mig omkring men på flera ställen i lokalen möts jag av Pizza Hut’s logotype. Jag befinner mig sannerligen på Pizza Hut – Pizzarestaurangen – Pizza Hut.
-Jo, ler den anställde som försöker möta min irrande blick, visst är du på Pizza Hut.
-Då förstår jag ingenting, försöker jag.
-Degen är slut, ler den anställde men jag måste ha uppfattat det som en fråga. För jag svarar:
-Nej, nej, jag har hela plånboken fylld. Ingen brist på deg här inte. Cash is king, lägger jag till i ett försök att smälta in i det anglosaxiska språkbruket som restaurangen verkar tillämpa.
-Jo jo, ler den anställde och lägger till, men men, vår deg är slut.
-Det är lugnt, säger jag. Det är ju jag som ska betala er. Inte ni som ska betala mig. Så, så länge jag har deg är det ju OK.
-Jag vill ha en family size deep pan pizza, gärna lite spicy and hot som take away.
Ett tag tänkte jag lägga till I am starving för att på något sätt ytterligare visa på att jag verkligen passar in som hand i handsken på Pizza Hut. Men den leende avbryter mig med ett leende och säger:
-Tyvärr vi har slut på deg, på pizzadeg.
-Är degen slut? frågar jag klentroget.
-Ja degen är slut, ler den anställde.
-Degen är slut, upprepar jag.
-Ja, men det kommer ny deg om en timme, säger den leende.
-Om en timme, upprepar jag.
-Ja, om en timme kommer det ny deg, ler den anställde, till dess är den slut.
-Hur kommer degen hit? frågar jag, som trodde att deg inte kom utan på något sätt blev till på platsen.
-Med bil, ler den anställde.
-Med bil, upprepar jag.
-Ja, med bil, svarar den leende och fortsätter:
-Degen kommer med bil.

Med vissheten om att degen kommer med bil lämnar jag Pizza Hut och går tillbaka till min bil. Meddelar övriga i familjen att det inte blir någon family size deep pan pizza, lite spicy and hot som take away. Startar och börjar köra hemåt.
Mörkret har fallit över Linköping. Precis när vi svänger ut från parkeringen möter vi en bil. Det sitter något alldeles märkligt bakom ratten. Något gråvitt, stort och pösigt – nästan lite oformligt och lätt dammigt.
Jag hör den leendes röst:
-Degen kommer med bil.

 

You may also like...

%d bloggare gillar detta: