Rädslan styr i många organisationer

LÖRDAG – Åskan går och regnet faller. Först tvekande och sedan rent av ymnigt. Spanjorskan skakar i hela kroppen och vankar av och an. Hon åskrädd och jag vet att inget jag skulle kunna ta mig till skulle mildra rädslan.

Rädsla är verkligen påtagligt. Jag vet inte hur det är hos spanjorskor men hos oss människor aktiveras rädslan av det sympatiska nervsystemet som stimulerar binjurarna att börjar producera mer adrenalin. Allt för att vi ska kunna fly fortare eller anfalla med mera kraft.

I organisationer som står och stampar och inte utvecklas eller når framgång är rädslan oftast mer närvarande än man först skulle kunna tro. Rädslan för att göra fel eller förarga och reta någon och i slutändan rädslan över att bli av med sitt jobb hindrar effektivt organisationen att växa på alla vis. Orsakerna till tillståndet i ”rädda” organisationer beror ibland på ledarskapet men minst lika ofta på den enskilde mederabetarens syn på sig själv och sin omgivning.

Om man vill få till förändring i en organisation måste man först och främst hantera och lösa upp rädslan. Först då kan man bygga det nya. Alldeles för ofta ser vi försök till nybyggen inom organisationer där man inte har vare sig inventerat eller hanterat medarbetares rädslor, eller chefers heller för den delen, med resultatet att det nya bara blir en ny yta med samma innehåll.

Nu var det tag sedan vi hörde åskan. Men rädslan finns kvar i Spanjorskan. Det tar ett tag innan rädslan släpper. Det är alltid så.