4 juni, 2023

4JUN.23

Av JanneHbom

Det finns nog två typer av politiska fångar. De som fängslats av makten och de som fängslats av politiken. Den första typen sitter orättfärdigt inlåst i fängelsehålor över hela världen. Den andra typen är fångar i sig själva. Eller snarare i den partibok de tillber. Människor som tror att endast ur det egna ledet kan det komma gott. Alla de andra leden som har andra partiböcker, tankar, eller ideologier är sändebud från i bästa fall hin håle själv. Och visst tanken är fri och tydligen tyckandet också. Men det som skaver och rimmar illa, eller inte alls rimmar, är hatet mot de andra.

Man avhumaniserar sina motståndare innan man sticker den slöa kniven i dem genom kommentatorfält, insändare, mötesrum eller var man nu väljer att predika sin egen gospel, och vrider om. Det har numera dessutom blivit så comme il faut att ens meningsfränder, som ibland bara är en svans, hänger på och försöker övertrumfa ”mästaren” med ännu värre spyor. Det här är ett mycket effektivt sätt att avhumanisera andra människor, att avhumanisera ett helt samhälle.

Starparet som valt takåsen på Världens Minsta’s teaterbyggnad som boplats hälsade på mig i arla morgonstund när jag gick ett varv i trädgården för att leta reda på min favoritskjorta. En flanellskjorta som jag la av mig någonstans under gårdagens trädgårdsarbete. De var magnifikt vackra där de satt längs upp tå taknocken och morgonsolens strålar reflekterade i deras nästan metalliclackade fjäderdräkt. Runt hörnet krafsas det för fullt i holken där nästa starpar bor. Fräckaste och den kanske modernaste bostaden är nog ändå pilfinksparet som häckar här. Adressen är: Nästan högst upp i Vattenfalls elstolpe där livsfarlig ström och spänning rusar fram. I den ihåliga stålbalken som håller upp porslinskoppar och kablar har de hittat ett fyrkantigt avlångt bo. Modigt!

Skjortan då? Jo den hängde slängd i ett äppelträd, så nu är den daggtvättad och upphängd och snart redo att beklä mig igen. Förresten vem har flanellskjortor nu för tiden? Det är väl bara vi som tillber landsbygden och sjunger torparromantikens lov. De borde någon upplyst politisk fånge kunna säga något riktigt elakt om, eller?

Påtår!