18SEPT.21

Ingen miljonvinst på Eurojackpot den här veckan heller. Jag kan inte förstå varför inte min smått geniala sifferkombination rullar in så där på nattkröken mellan fredagen och lördagen. För det är precis den borde göra – rulla in. Det plingar till i inkorgen runt 2-hugget. Och jag som sover lätt vaknar till av det välbekanta ljudet. Tänker, ”näe sov gubbe” och vet i samma stund att uppmaningen är förgäves. Nyfikenheten driver på – ”undra’ vad var som kom, som plingade” – det räcker med det för att ta ytterligare ett kliv ut ur sömnen. Nästföljande steg tas nästan omgående. Blåsan flaggar för att det är tömningsdags och jag lyder snällt. Stiger upp och kryssar fram bland sovande hundar mot badrummet.

Väl tillbaka öppnar jag mejlen och klickar fram brevet från Svenska Spel. Klickar på knappen ’rätta spel’ förflyttas till telefonens förvalda webbläsare, godkänner långa rader av kakor utan att ens reflektera, accepterar alla villkor utan att blinka och är till slut framme vid rättningsproceduren där nummer för nummer rullar in likt hjulen på en sjufilig enarmad bandit.  En digital flirt med den tid som var synnerligen analog. Tänk att armen på de gamla enarmade banditerna var så farlig att den var tvungna att amputeras. Under många år fanns det alltså enarmade banditer utan armar. Undrar förresten om det från begynnelsen fanns tvåarmade banditer (mer än de vanliga banditerna av kött och blod alltså).

Men här och nu mitt i natten rullar jackpottshjulen igen. Från vänster till höger, hjul för hjul. Redan efter att första hjulet har stannat infinner sig besvikelsen. Ingen jackpot för mig den här gången heller. Men hoppet lever, kanske en hacka ändå. Efter att hjul två stannat, kanske en nätt summa, efter tredje hjulet, en matlapp. Icke, renons och inget – som vanligt. Den inledande spänningen där i sovrumsmörkret har bytts ut mot ren trötthet.

Lägger mig. Inväntar sömnen. Kanske rullar den in den här gången. I så fall blir det ju vinst ändå.