Hur mycket RyanAir orkar vi med?

 

[2013-12-15] I stort sett alla flygbolag har under åren arbetat hårt med sin seriösa framtoning. Du och jag som resenär måste känna ett stort förtroende och en ännu större trygghet för det bolag vi valt när vi kryper in i aluminiumskroven och sedan med närmare 900 kilometer i timmen låter oss transporteras på 10.000 meters höjd från punkt A till B utan att falla ner förrän det är dags för landning. Detta var vi dessutom beredda att betala dyrt för. Sedan kom RyanAir.

Under 90-talet flög jag ofta, ofta i tjänsten. De allra flesta avgångar från Arlanda och nästan alltid med SAS. Den internationella organisationen IATA höll hårt i branschen, konkurrensen på flyglinjer var i det närmaste obefintlig och biljettpriserna var därefter. Det var inte ovanligt att en tur och returbiljett till en europeisk destination kunde betinga ett pris på närmare 10.000 kronor. Enda glädjeämnet var att jag fick lite flygplansmat under resan och en skållhet frottéhanduk att torka mig med under landningen. Det gick till och med så långt att resebyrån (Ja man beställde flygbiljetter via resebyrå på den tiden) började ”saxa” biljetter för att få ner kostnaden för resan. ”Saxa” betydde, hur horribelt det än låter, att man köpte två tur- och returbiljetter istället för en och på det sättet kunde man betala ett lägre totalpris. Logiken i detta var att varje tur- och returbiljett sträckte sig över en söndag och då hade prisstrategerna kommit fram till att var man borta över en söndag så skulle man givetvis betala ett lägre pris.

För mig som affärsresenär som skulle till ett möte en tisdag i till exempel Paris för att sedan resa tillbaka till Sverige på onsdagen bokades en tur- och returbiljett med avresa tisdagen och hemresa måndagen därefter. Samtidigt bokade samma resebyrå ytterligare en tur- och returbiljett där turen startade i Paris onsdagen efter mitt möte och returen någon gång efter kommande söndag. På det sättet flög jag aldrig returer bara turer.  Med det förfarandet kunde mitt företag ”spara” ibland tusentals kronor i flygkostnader.

Sedan började RyanAir flyga från Skavsta. Den allra första tiden mot en enda destination, Stansted utanför London. Men med ett biljettpris som bara var en femtedel av det pris som SAS och BA krävde för att ta mig till den brittiska ön. RyanAirs flotta bestod bl.a. av gamla KLM-kärror och jag kom ihåg hur jag småfnittrande försökte lästa säkerhetsföreskrifterna på holländska samtidigt som jag noterade de löst hängande kablagen på de ställen inne i kabinen där panelerna helt enkelt släppt från sina infästningar. Det hör till saken att jag i ett tidigare liv gjort min vapenfria värnplikt som brandman på Arlanda flygplats och att jag kanske mer än många andra var mer medveten om riskerna med flygning och hur viktig säkerheten är. Av det fanns det inte ett enda vitten kvar. Allt övertrumfades av att vi inte behövde lägga gigantiska summor på att bara få möjlighet att komma till möten med eventuella framtida kunder och partners. Jag vill faktiskt gå så lång som att hävda att RyanAirs låga biljettpriser då innebar att vi kunde takta på snabbare i vår expansion av företaget. Vi flög med cowboys men det var OK. Vi var själva cowboys, nybyggare.

Vad hände då på RyanAir? En hel del bra. Nya destinationer och nya fina flygplan. Men framför allt mycke´vill ha mer. Cowboysarna på RyanAir fick på sig kostymer och började bli som alla andra. Extra pålägg och extra avgifter. En otidsenlig syn på mycket (titta bra på bolagets hemsida – känns som om den är kodad i beta-HTML för Netscape´s första webbläsare – Om nu hela Ryans direktion fick på sig kostymer av klassisk modell missade en gubbe det och tog på  sig clownkostymen istället. O´Leary som förmodligen är briljant verkar göra allt som står i hans makt att dölja detta. Istället framträder en man med obefintlig självdistans, en kvinnosyn som passerade bäst-före-datum någon gång mellan de bägge världskrigen och ett hat mot fackföreningar som kan få den mest hårdnackade förhandlare på arbetsgivarsidan att rodna.

Ett av de senaste lågvattenmärkena måste ändå vara hur man jagat ifatt bolagets piloter som skrivit anonymt på sajter om brister i säkerhet och hantering av flygplan och personal. Samtidigt dyker clownen upp i teve-rutoe eller andra medier runt om i världen och kastar ut sig one-liners om än det ena än det andra. Men aldrig om det som frågan gällde. Men alltid med sentensen ”Vi skiter i dig som kund, vi skiter i säkerhet. Du kommer ändå att välja oss. Vi är billigast. Och din plånbok styr dina val”

En varumärkesstrategi helt utan motstycke. Dessutom hittills oerhört framgångsrik. Men frågan är: Hur länge till? Nu senaste annonserar RyanAir för stora förändringar / läs neddragningar / från Svenska destinationer. Detta p g a dålig beläggning? Absolut inte. Utan av i huvudsak två saker. Dels har man lyckats i det närmste få monopol på inrikesflyget i Italien och för det behöver man använda fler av sina befintliga flygplan. Dels så har Irland slopat flygskatt och en stor del av fygflottan omdirigeras därför dit.  Men vi då, ropar vi kunder här i Sverige. Hur blir det för oss?  Det ski…. svara RyanAir, om de svarar överhuvudtaget.

 

You may also like...

%d bloggare gillar detta: