Min senaste heter Birgitta
[LINNEFORS 2013-10-14] I Sverige finns det 290 möjliga draglok. Det är Sveriges kommuner. Från A till Ö, från Ale kommun till Övertorneå kommun, från norr till söder, från Kiruna kommun till Trelleborgs kommun. Det är tusentals och åter tusentals människor som arbetar inom den kommunala näringen.
Människor som varje dag jobbar med att göra ”sin” kommun till en bättre plats att bo, verka och leva på. De flesta målmedvetna och inställda på att göra ett bra jobb. Några ganska trötta och ett fåtal som mer eller mindre egentligen är less på alltihop. Med andra ord, det ser ungefär likadant ut inom den kommunala organisationen som på vilket större privat företag som helst. Med den enda skillnaden att en kommun aldrig kan ge upp. Inte kasta in handduken, lägga ned eller stänga igen. Dygnet runt, årets alla dagar måste man leverera. Det är klart att en sådan organisation är fylld av hjältar, något som är lätt att glömma bort för oss andra som kanske bara tar vissa saker för givet. Det här handlar om en av dessa hjältar i kommunal tjänst.
Varannan måndag får jag och alla andra hushåll i min hemkommun ett vitt, vikt A3-ark tillsammans med den övriga reklampacken som delas ut med den vanliga posten. Den trängs där med ICA och Coop, Elgiganter och Eloner och en och annat jyskrustaö&bwillytryck.
Arket heter BoxholmsBladet och är egentligen ett reklamblad det också. Men jag törs säga att det läses av i stort sett alla i vår kommun. Med undantag för de som valt att skriva INGEN REKLAM på sin låda eller sitt inkast. Men det finns till och med de som skrivit INGEN REKLAM men gärna BoxholmsBladet och därmed hoppas på brevbärarens nåder. I BoxholmsBladet kan jag läsa annonser för nästa teaterföreställning på orten, var jag ska lägga om till vinterdäck och åtminstone få förslag på tre olika firmor som kan tänka sig att ta hand om min begravning. Dessutom har redaktören en fäbless för utmärkta Grönköpings Veckoblad och bjuder på roande och oftast träffsäkra citat från den avisan. Med andra ord, vi som läser den har koll på vad som är på gång och hittar nästan alltid något läsvärt som dessutom tränar leendet.
Förra måndagen, när jag under lunchen bläddrade i den senaste utgåvan av bladet upptogs en halv sida av en dikt på rim insänt av signaturen Birgitta. Kanske inte alldeles grammatiskt korrekt eller ens helt rättstavad men i sin konkreta beskrivning berörde dikten mig starkt. En rapport direkt från verkligheten. En initierad bild från källan, från en av alla de hjältar som gör det möjligt för alla oss andra. Birgitta hade förmågan att med endast 43 korta rader ta mig med en hel dag på hennes jobb. Hon lyckades på ett enkelt sätt sätta ord på ett av alla de viktiga arbeten som sker runt om i Sveriges kommuner. Ett jobb som utförs av tusentals människor varje dag, dygnet runt, året om.
Jag har många hjältar. Min senaste heter Birgitta. Hon jobbar inom Hemtjänsten. Hon jobbar i ”min” kommun. Det är jag glad och tacksam för. Läs hennes dikt du också:
