Brobyggare

Brobyggare är ett hedersamt arbete. Det är något alldeles speciellt med att få två sidor att mötas. På gott och ont. Idag tänker jag på broar och på diktare. Diktare med mineral. Idag är det födelsedag för Johan Ludvig Runeberg och dödsdag för Bodil Malmsten. Och det var ju där på bron som Runebergs Sven Duva stod och som siste man nedkämpade ryssen.
”Släpp ingen djävul över bron, håll ut en stund ännu!
Det kan man kalla en soldat, så skall en finne slåss.”

Malmsten hon tilläts istället korsa sin bro och fann paradiset:
”Jag bor i Finistère för att jag har flyttat hit. Det är ingen slump, det finns ingen slump för en erfaren kvinna.
Den som finner sover med öppna ögon.
Ett par månader, längre tid tar det inte. Jag lämnade landet där jag levt i femtiofem år, det var dags. Berusad av frihet körde jag, sökte inte men fann Finistère. Inte långt ifrån Brest började det brännas och sen dröjde det inte länge innan jag stod inför den bit av paradiset som är min.”

Idag hissar man flagg i Finland för sin nationalskald. Själv låter jag Malmsten återigen påminna mig, lugna mig:
”Arbetsuppgift:
Gör din egen nöjdhetsskala.
Nej, förresten, gör inte det.
Var nöjd över det som blev gjort, gradera inte.”

Det hjälper.