Det är mycket varg nu

vargbank_1000x450

Det är mycket varg nu. Gråa vargar fäller en minister samtidigt som förundersökningen av annan varg, Michael Wolf, läggs ned. Swedbanks sparkade vd polisanmäldes av Swedbank för insiderbrott men åklagaren kan inte styrka brott och därför läggs nu förundersökningen ned. Anders Oscarsson, ägarstyrningsansvarig och aktiechef på AMF, säger till svt Nyheter att han nu kan konstatera att Wolf ”var en del av ett maktspel” och samtidigt lägger han skulden på den nu avpolletterade före detta ordföranden i Swedbank, Anders Sundström.

Sundström, en socialdemokratisk karriärpolitiker som lärt sig organisationsspelet. Han har oförtrutet klättrat högre och högre i maktens träd och inte minst i partiets apparat för att sedan efter de politiska ”hundåren” skörda frukten av sitt anletes svett. Med uppdrag bland annat i Folksam, Coop och tills nu Swedbank och stundom lite extraknäck i forma av uppdrag från sina gamla kontakter i politiken har han forma det feodala riket runt sin person. Ni känner väl igen typen? Han är allt annat än ovanlig Sundström. Ibland känns det som att det rent av går tretton Sundströmmare på dussinet. Men bara några dagar innan Swedbanks bolagsstämma fick han själv sparken av självaste valberedningen. Egentligen ett resultat av att valberedningen fått böja sig för ett antal institutionella ägare som inte satt i valberedningen och hade uttryckt stark kritik mot Sundström på ett ägarmöte dagen före valberedningens besked.

Men tillbaka till vargen, den sparkade Michael Wolf, jag har bara träffat honom vid ett par tillfällen. Jag har desto mer träffat flera av hans medarbetare i banken genom åren. Medarbetare på många olika ställen och på flera olika nivåer. Och min bild av Michael Wolf är en helt annan än den som, regisserad eller inte av sfären runt Sundström, målats upp under senare tiden. Jag ser en modern ledare med ett genuint samhällsintresse och som lyckats med konststycket att fylla den egna organisationen med energi och framtidstro. En människa med en vilja och en grundmurad tro att Swedbank kan göra skillnad, inte minst i lokalsamhället. Med sitt engagemang i till exempel Lyckoslanten, Ung Företagsamhet, Ung Ekonomi och Unga jobb har Swedbank under Michael Wolf stärkt sin roll som en viktig spelare på många lokala och regionala arenor i vårt land. Man kan ta vilken annan affärsbank eller nybank som helst som jämförelse. Swedbank står i en klass för sig vad gäller samhällsengagemang och lokal närvaro. Och det har inte bara hänt av sig själv utan är frukten av hårt och målmedvetet arbete, på alla nivåer – med budskapet från den allra högsta chefen – ”att vi engagerar oss i frågor kring sociala problem, miljö och tillväxt är en del av vår affärsidé. Banken kan aldrig vara starkare än samhället vi verkar i.”

Men visst är det så, Wolf var självklart slav under samma krassa krav som hans kollegor i de andra bankerna är. Ägare som vill se resultat. Ägare som vill ha avkastning. Ägare som alltid på något sätt tycker det är pay-back-time. De radarvågorna kan ingen koncernchef i ett börsnoterat bolag välja att flyga under. Och det i sin tur innebär rationaliseringar, kostnadsjakter och vinstoptimeringar. Det kan man tycka vad man vill om. Ibland är de lyckade, då och då framstår de, med facit i hand, som rent av korkade. Men det är nog bara att tugga i sig. Så har spelet på en marknad alltid spelats och kommer alltid att spelas.

Det som däremot inte är givet efter all den turbulens som nu drabbat Swedbank är vad händer med banken själ? Hur kommer man att se på sitt samhällsuppdrag? Kommer man att överhuvudtaget se att man har ett samhällsuppdrag? Jag hoppas verkligen det. Efter många år lätt vilse i finans- och bankingdjungeln var Swedbank under ledning av Wolf på väg tillbaka till Sparbanktrakten, den trakt där Sparbankstanken än gång i tiden växte sig stark. Vem vet, det kanske inte behövs en varg i framtiden för att leda flocken rätt.

You may also like...

%d bloggare gillar detta: