Världens tråkigaste dag

trakig_1000x450-Blää, sa tjejen framför mig i kön och fotsatte vänd mot sin kompis., Det här måste vara världens tråkigaste dag. Hennes kompis nickade lite avmätt men släppte inte blicken från sin telefon.

Vi stod alla och väntade på vår tur i utgångskassan i matvarubutiken. Jag med en påse apelsiner i handen. De med var sin energidryck.

-Eller hur? suckade hon och stötte till sin kompis. Kompisen parerade knuffen och svarade
-Mmmm, fortfarande utan att lyfta blicken från skärmen hon höll i högerhanden.

Utanför butikens tonade panoramafönstren strålar solen stark och varm. Det här var ju inte alls en de tråkigaste dagarna, tvärtom, tänkte jag. Trodde jag. Men det skulle visa sig att jag tänkt högt. För tjejen, hon som precis hade suckat, vände sig om och stirrande bistert på mig.

-Jo, sa hon, det är det visst det. Också hennes kompis reagerade, höjde blicken och stirrade på mig minst lika sammanbitet.

Jag har många gånger funderat över hur det kan komma sig att viss viktig kunskap och minst lika viktig information aldrig lyckats bita sig fast i mina hjärnvindlingar. Det är för mig fortfarande ett stort mysterium till exempel alla de regler som omgärdar tyska verb. Trots år av tyskastudier har de aldrig helt rotat sig.  Lika förunderligt är det faktum att saker som närmast kan katalogiseras under värdelöst vetande mer eller mindre bara genom en enda kontakt bränt sig fast i samma vindlingar.

Och här står jag nu ertappad, i en kö, där jag inte bara har tjuvlyssnat, vilket många gånger är lika ofullkomligt som det är mänskligt, men dessutom ljudligt kommenterat och ifrågasatt och lagt mig i en dialog mellan för mig två okända människor. Det enda rätta hade varit att, rodna, be om ursäkt för att jag tjuvlyssnat och intresserat mig vildsint för det generösa utbudet av tuggummisorter som erbjuds i ställen vid kassalinjen. Men icke. Då från ingenstans rinner det till lite extra blod i just den vindling som lagrat ett fragment av all det där värdelösa vetandet förmodligen kopplat till sökordet tråkigt.

-Nja, svarar jag och fortsätter, Du förstår den här dagen, den 11 april, fast år 1954 har redan utsetts till världens tråkigaste dag. Det skedde av ett forskarlag på universitetet i Cambridge. Förvisso redovisade de sitt resultat år 2010 men jag tror inte att någon dag under de senaste sex åren kan mäta sig med den 11 april 1954.

De bägge kompisarna tittar stumt på mig. Betalar för sina energidrycker och går. Jag betalar för mina apelsiner och går. Utanför affären väntar de på mig.

-Du? säger den ena kompisen, hon med telefonen. Får vi ta en groupie?
-Visst, säger jag, något förvånad. Vi ställer upp oss och jag frågar:
-Ska vi eller?
-Näe, säger den andra kompisen. Vi ser bara tråkiga ut, som om vi har tråkigast i hela världen.

Och så gör vi det. Vi står där och ser tråkiga ut i den strålande solen, den 11 april 2016.

You may also like...

2 Responses

  1. Birgitta skriver:

    Det blev ju ett roligt inlägg fast det var en tråkig dag. Jag smålog för mig själv när jag läste det.

    /Birgitta

%d bloggare gillar detta: