Konsten att dra in en busslinje
Att dra in busslinjer på landsbygden verkar vara det senaste ropet bland så kallade ansvarstagande politiker med ett speciellt intresse för infrastrukturella frågor. I Sverige, det land i världen där urbaniseringen går som snabbast sinar aldrig uppfinningsrikedomen på hur man kan hjälpa till att tömma landsbygden till förmån för inflyttning till storstäderna.
Förresten, storstäder och storstäder? Mätt med internationella mått så kvalar ju varken Malmö, Göteborg eller ens Stockholm in i den ligan. Med en blygsam årlig tillväxt för våra storstäder på en procent är tillväxten nätt och jämt mätbar. Ändå slår man sig för bröstet både i öster, syd och väst och vill visa på att man tillhör de stora tillväxtcentra. Pyttsan, se man på den organiska tillväxten är den egentligen obefintlig utan växer man något överhuvudtaget är det genom att kannibalisera på sitt omland.
Och man har, som sagt, stor draghjälp av regionalpolitiker som övergått till att mera ikläda sig rollen som teknokrater eller räknenissar. Vision och framtidstro har ersatts av Excelark fyllda med bussomloppsanalyser och resandeundersökningar.
Hur som helst, här kommer en liten guide för dig som vill vara en framgångsrik nedläggningspolitiker. Tro nu inte att du bara kan sitta där i ditt sammanträdesrum och peka med fingret slumpmässigt och säga: ”Den linjen lägger vi ned”. Nej, det vore ju rent av korkat. Istället måste du nogsamt grunda för en nedläggning genom att långt tidigare börjat dra ned på tillgängligheten. Med färre turer per dag gör du det inte bara svårare för landsbygdsbon att välja buss som resealternativ utan du frigör ju bussar i bussomloppet som kan sättas in i ”storstaden” (läs Linköping / Norrköping)dessutom dina viktigaste kunder i det regionala spelet. En lyckad framfart i en tidtabell för en landsortsbuss bör resultera i få avgångar på tider då få överhuvudtaget ingen vill åka buss. Men för guds skull fortsätt att trafikera dessa slaktade linjer med stora bussar. Helst 18 meters ledbussar eller i nödfall 11-12 meters bussar med plats för upp till femtio passagerare. När allt detta är gjort, då och först då, är det dags att genomföra en resandeundersökning. Sky nu absolut inga medel för att denna studie blir noggrant utförd. Gärna under veckor då aktiviteten är erkänt låg i hela resandesystemet. Och vips – då har du ett bergfast underlag för att lägga ned en busslinje. Enklare än så kan det knappast bli.
Kom dessutom ihåg att ”all vår början bliver svår…” Den första nedläggningen är givetvis svårast men har du väl lyckats med den är den i sig fortsättningsvis en ovärderlig källa för de övriga nedläggningarna som komma skall. För nu kan du ju när som helst spela ut orättvisekortet: ”Men det vore ju orättvist mot de som blivit av med sin busslinje om ni skulle få behålla er buss”. Klockrent! Kör på! Hårt arbete lönar sig. Och i nästa val kan du ställa upp i Riksdagsvalet och få flytta till storstan, denna kosmopolitiska smältdegel. Och vet du, där kan man få vänta upp till 10 minuter innan det kommer en buss eller tunnelbanevagn.