Minnen kan vara starka löparkamrater

Efter att förra löparåret mer eller mindre blev spolierat av skador och sjukdom är det dags att ta nya tag. Med nytt upplägg på träning och kost ska jag försöka att både hålla mig frisk och hel. För det här året har jag bestämt mig att springa minst tre halvmaror. Jag hade tidigt planerat att springa Kanallöpet som första halvmara. Kanallöpet med sin flacka banprofil och dessutom på grusgångar är en bra mjukstart på tävlingsåret. Det är dessutom en genomöstgötsk happening som jag verkligen gillar. Lägg där till naturupplevelsen att springa längs med fantastiska Göta kanal mellan starten i Ljungsbro och målet i Borensberg och du har dryga två mil av svettig njutning framför dig.

Nu krockar årets upplaga av Kanallöpet med Sångarbrödernas konsert i Eric Ericssonhallen i Stockholm den 8 maj, så istället för att nöta löparskorna i den östgötska myllan får jag stå på hyllan i kören och försöka sjunga vackert.

Istället blir årets halvmarapremiär redan den 1 maj. Jag har aldrig sprungit det lopppet förut men jag kan lova att det kommer betyda extra mycket nu. För samma dag som jag bestämde mig för Växsjöloppet fick vi tackkortet från Patricks Anna och deras pojkar. Patrick som gick bort alldeles för tidigt i den förbannade cancern. Patrick, denne fantastiska människa som förutom så mycket annat också var en löpare av rang, en av de bästa. Jag vet inte hur många gånger han vunnit halvmaran i Växjö? Fyra? Kanske fler? En sak vet jag dock, jag kommer INTE vinna. Kanske kommer jag rent av sist. Men jag kommer att springa där Patrick sprungit och jag kommer att springa med bilden av hans levande leende och nyfikna ögon inom mig. Minnen kan vara starka löparkamrater.

De övriga två halvmarorna blir nog Linköpings halvmara den 11 juni och Stockholm halvmarathon i mitten av september. För det här året ska bli det bästa löparåret hittills.