SvD, TrT och Corren är smittade

[LINNEFORS 2013-07-27] Jag kan allt om fästingar. Nu. För jag har läst och sedan har jag läst och för säkerhets skull läst ännu en gång. Och jag har tittat på illustrationer och tittat på illustrationer och sedan ännu en gång tittat på illustrationer. Jag kan allt om fästingar. Nu. För det har jag dessutom betalat tre gånger om.

På mitt frukostbord har jag idag tre morgontidningar och en affärstidning; Östgötacorrespondenten (Corren, min lokaltidning) Tranås Tidning (för att hålla lite koll åt det hållet) och Svenska Dagbladet (en riksmorgontidning måste man ju ha). Dessutom kompletterat med den mer eller mindre renodlade affärstidningen Dagens Industri.

Jag gillar mina morgontidningar. Tro inte något annat. Att få ta del av vad som händer där ute i både stort och smått tycker jag är ett alldeles utmärkt sätt att börja dagen på. Med ett morgonpiggt tidningsbud som vi har här i Linnefors kan detta verkligen också ske i arla morgonstund.

Jag gillar som sagt mina tidningar och den där stunden på morgonen vid frukostbordet med kaffet, trycksvärtan och tystnaden som enda sällskap. Därför blir jag mer och mer orolig över en tendens som blir allt mer tydlig i dessa tider av ökad effektivitet och kostnadsmedvetenhet. Redaktionerna blir produktionsenheter och i Tidningsfabrikerna ägnar man sig allt mindre åt tillverkning utan nöjer sig med linor för montering av det andra redan gjort.

Det är här fästingarna kommer in. Jag har idag betalt tre gånger för samma MONTERADE artikel. Först i Tranås Tidning:

Därefter i Corren:

Och slutligen i Svenska Dagbladet:

I Dagens Industri fanns idag inga spår av fästingar. Men med tanke på att pressläggningen förmodligen är lite längre i den tidningen för denna typ av material är det för tidigt att blåsa faran över. (återkommer i så fall om faran visar sig även där).

Det är här fästingarna kommer in. Som ett lysande exempel, eller snarare ett äckligt sådant. Allt mer material i morgontidningarna är det samma. Oftast leverarat från ett fåtal källor där TT är den som många gånger flödar starkast. Om vi bortser från det rent pekuniära för oss prenumeranter, att vi som i det här fallet fått betala trefallt för samma standardtext ligger faran i likriktning på innehåll, men mycket värre att det egentliga journalistiska arbetet sker någon annanstans än på den egna tidningen. Inte minst förödande för rapportering av material och nyheter som just har sitt värde av att den är lokal eller regional. Analysen och fördjupningen uteblir och allt som återstår är yta och läckra illustrationer.

Men det kanske är just det, det pekuniära som är hela huvudsaken – men i det här fallet för den andra sidan – tidningsägarna. Minska kostnaderna maximera intäkterna. Inte undra på att upplagetappet är 3 – 5 % per år. Men med ett tapp på 3 – 5 % per år måste vi kostnadseffektivisera blir svaret. Frågan är som alltid  – hönan eller ägget.

En sak är i varje fall helt klar. Svaret är ALDRIG fästingen.

 

You may also like...

%d bloggare gillar detta: