Bestiarium istället för Skymningsporten

Idag skulle Mare Kandre fyllt femtioftre år. Men hon dog av en överdos under påsken redan för tio år sedan. Punkaren som valde bort musiken till förmån för skrivandet, debuterade vid 22 år ålder och lyftes direkt till skyarna som ett litterärt underbarn. Kanske redan där hängdes ett allt för tungt ok på hennes axlar. Där jämförelsen med Kafka som börda i den ena okkedjan och Dostojevskij i den andra tyngde hennes vandring. Men med romaner som ”Bübins unge” och ”Aliide, Aliide” inser man lätt släktskapet med de stora.

En av de böcker vi läst i Corren bokcirkel under våren är Skymningsporten av Jeanette Winterson. En gotisk pastisch, en tunn brygd som ganska snabbt efter läsandet för mig dunstat bort och på botten finns bara äcklet kvar.

En annan gotisk pastisch i romanform som däremot år efter år lever kvar och som då och då kommer upp till diskussion här hemma i Linnefors är just Mare Kandres ”Bestiarium” från 1999. En märklig saga från 1800-talets England om Doré van Patterns jakt på barndomens trygghet och hur han åter får känna sin moders kärleksfulla blick hos sjöodjuret. Rekommenderas! Kandres best överglänser Wintersons häxor.

___

I Correns Bokblogg ingår Joachim Törnfeldt, Jakob Carlander (cirkelledare),  Karin Ederö,  Anna Tjäder,  Birgitta Elwing, Christel Aurelius och Jan Holmbom.

Vi träffas en gång i månaden. På Correns Bokblogg fortsätter vi diskussionen med varandra och alla övriga som vill vara med.

I vår läser viGertrud Hellbrands ”Veterinären” (februari),Sjöwaöö/Wahlöös ”Roseanna”(mars), Jeanette Wintersons ”Skymningsporten” (april) och Chinua Achebes ”Allt går sönder” (maj).