Dopad löpning med ryss44:or

karta1_1000x450

Det blev en lite, lite längre morgonrunda idag.  Ut genom grinden och direkt befinner man sig på Östgötaleden. Över broarna och följer leden som rundar ödehuset vid Hanarp och vidare längs med åkrarna vid Svartån. Vid eken och det gamla förfallna foderbordet väntar djävulsbacken. Uppför, uppför. På krönet väljer jag körvägen till vänster och vid vindskyddet slutar väg och skogens stig tar vid.

Ibland är luften prefekt för löpning. Det var den idag. För några ögonblick känns det som jag svävar, eller rent av flyger fram som en smidig gasell i soldiset på savannen. Men i själva verket är det väl så att jag stånkar och flåsar fram mer som en lätt skadeskjuten älg med förstadiet till artros. Dessutom är det mulet. Men det är absolut så att i vissa fall räknas tanken mer.

På fötterna har jag mina Inov – mina nya ryss44:or – sanningen att säga så vet jag inte ens om de är ryska och dessutom är de ett par 44 och en halva. Men numera döpta till ryss44:orna. För faktum är att med dessa skor känns terränglöpningen riktigt bra, rent av dopat bra – ryss44:or.

Inov låter ju dessutom urryskt, som namnet på en gammal ishockeyspelare, en hård forward i CCCP – ja, kanske inte i A-femman då men absolut uttagen i truppen. Och som fått rikligt med istid.

Vi lämnar Östgötaleden när vi närmar oss riksväg 32, springer vi längs med den över hygget och korsar istället samma väg längre norrut för att ta några steg i närheten av Strålsnäs. Sedan är det dags att korsa tillbaka över till Öringe och sista biten hem till Linnefors springer vi längs med sandåsen. Härligt och dopad i mina ryss44:or. Det ska va gött å leva.

You may also like...

%d bloggare gillar detta: