En riktig mara, men ändå bara en halv

 medal_600j

[LINNEFORS 2014-05-04] Idag var det dags för säsongens första halvmarathon. En liten östgötsk pärla som slingrar sig fram längs med kanten till Göta Kanal. Flack löpning från Ljungsbro och västerut och endast under de sista kilometern i downtown Borensberg bär det iväg uppför mot målet på ortens idrottsplats. Alltså, som gjort för knappt ett par timmars löparnjutning men idag blev det allt annat än just detta.

För mig blev det rena rama maran. Redan från starten kände jag mig sliten och och när  vi efter en liten runda bland villorna i Ljungsbro kommit upp på kanalbanken hade jag redan rejält ont på vänster fots insida.  Tempot var beskedligt, minst sagt och målet fick bli inställt på att spränga snöret på två timmar blankt. En ny gameplan utarbetades och tanten i mina lurar som regelbundet meddelar bland annat snitthastigheten informerade om att kilometertiden nu låg på 10 km/h. Okey, det känns stabilt. Man är väl idrottsman? Man får helt enkelt anpassa sig till dagsformen tänker jag. Jag hinner knappt tänka färdigt den tanken förrän utsida vänsterknä brister ut i sådana smärtokavalkader att till och med en gammal sönderkrigad hunner skulle sträcka vapen. Men inte jag inte. Jag anpassar mig. Man är väl flexibel och förändringsbenägen. Dock får jag slå av lite ytterligare på tempot.

Då kommer nästa kroppsliga myteri. Ett maghugg och kistan gör sig påmind om att uppladdningen inte varit den mest optimala och en deg på det lokala Pizzahaket igår mellan två föreställningar av SCHLAGER’IN’BOX inte är att rekommendera. Jag grinar illa, men biter ihop. Jag sänker dock farten något ytterligare och börjar nu framföra mig lätt framåtlutat, vilket visar sig inte vara en helt oäven teknik då det sedan starten blåst total motvind. Sa jag att det bitvis snöade också?

När det återstår ca 4 kilometrar kvar av halvmaran är jag helt slut. Det värker överallt och det är endast genom stark musik på hög volym som jag steg för steg som en vind visar mig vägen mot mål för att travestera frikyrkorörelsens största schlagerhit.

Väl i mål möts jag av fru, dotter hund och blomma så med andra ord blev det på ett sätt en seger idag också. Men den satt hårt inne. Hårdare än vanligt.

Detta var ett genrep inför Göteborgsvarvet den 17 maj. Ni vet ju vad man brukar säga. Ett kasst genrep borgar för succé på premiären. Så se upp Göteborg här vankas det stordåd.

Blogg100 
#Blogg100 är en utmaning som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad.
Här kan du läsa mer om utmaningen Det här var blogginlägg 65 av 100.

You may also like...

%d bloggare gillar detta: