Dags att införa backspegelns dag

bruksminnen_600

[LINNEFORS 2014-04-26] I torsdagskväll hade vi filmvisning här i Boxholm. Det var ortens frisör som hittat en film som legat inlåst i ett skåp under lång tid. En film som han tillsammans med några kamrater gjorde för ganska länge sedan om tiden i Boxholm för väldigt länge sedan. BRUKSMINNEN från Boxholm.

Vi bjöd in till kulturhuset NYGATAN9 och bjöd på fika med dopp och startade den 35 minuter långa filmen. VHS-kvalitet rått kopierad över till DVD, ett ihopklippt kornigt material av filmat då, en del ännu äldre film av journalfilmskaraktär och många, många stillbilder – ni känner igen konceptet – det förekommer överallt. Men sedan kom rösterna och berättelserna och gjorde filmen till något helt unikt.

Män och kvinnor som berättade om hur de bokstavligen med blod och svett var med, var där och byggde upp det Sverige som så många av oss idag tar för givet. En osentimental berättelse om svält och armod, orättvisor och orimligheter men också om värme och glädje om den tid då 1900-talet bara var en si så där tio, tjugo år gammalt. De berättade sina berättelser ur hjärtat helt utan manus för Ulf Holmertz som på ett mycket skickligt och inlyssnande sätt förde samtalet framåt. Berättelser och historier om både nykterhet och drickande, om bildningsuppvaknande och dans och musik och inte minst om arbetet, det hårda kroppsarbetet.

Idag är det lördag morgon. Det har gått ett par dagar sedan jag jag såg filmen men den finns kvar hos mig. Framförallt rösterna och berättelserna. Mer levande än så här kan aldrig historien om Sverige bli. Om det nu finns något som heter svenskhet, ett ord som kapats av mörkrets makter och kanske just därmed är oanvändbart. Men om vi nu ändå säger för resonemangets skull att det finns något som svenskhet så är det just detta som är svenskheten.

Här byggdes dagens Sverige. På bruksorter precis som Boxholm. En bokstavlig smältdegel av svenskar, tyskar valloner, finnar, en mängd andra nationaliteter och till och med en och annan stockholmare.

Vi behöver ständigt bli påminda hur vi kom hit. Förvisso är det så att det är viktigt att titta framåt genom vindrutan för att se vart vi är på väg men det är också viktigt att då och då kasta en blick i backspegeln.

Om jag fick önska skulle jag vilja att vi i vår kommun, Boxholm, inför en dag om året som är backspegelns dag där vi lär varandra om dåtiden för att ännu bättre kunna ta hand om framtiden. Ni andra 289 svenska kommuner kan, mot en blygsam avgift, få ta efter vårt koncept. 🙂

Blogg100 
#Blogg100 är en utmaning som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad.
Här kan du läsa mer om utmaningen Det här var blogginlägg 57 av 100.

You may also like...

2 Responses

  1. Anders Hylén skriver:

    Med glädje jag läser dina rader Janne, där du förmedlar en känsla som även jag känner men som jag inte kan uttrycka i text. Tack för det.
    Anders Hylén

  2. JanneHbom skriver:

    Tack Anders, nu tycker jag i och för sig att du uttryckte det mycket bra själv under kvällen 🙂

%d bloggare gillar detta: