The big bad man eller
konsten att simma med Tarzan
[LINNEFORS 2014-04-13] Det är mycket som jag inte kan. Och ännu mer som jag är halvkass på. Till den senare kategorin hör absolut simma. Jag är verkligen halvkass på att simma. Inte så att jag inte kan men jag har på något sätt aldrig riktigt löst simningens kod. Ändå växte jag mer eller mindre upp på Kvarnbadet med den bästa av förebilder i min närhet. Mannen som simmat med Tarzan.
De som förstår sig på säger att simning minsann är en av de bästa träningsformerna. Både allround och skonsam mot kropp och muskulatur. För mig är det bara mer eller mindre en plåga och minst lika svårt som att spela knappdragspel. Jag vill ändå hävda att jag kan simningens olika delar. Armrörelserna i bröstsim fungerar. Även bensparkarna sitter nog hjälpligt. Det är när de olika delarna, precis som med dragspelandet, ska kombineras och utföras samtidigt som det hela spricker. Ut kommer något som påminner om hundsim möter streetdance med ett ansiktsuttryck som varje skärckfilmsproducent borde vara villig att betala stora pengar för. Men egentligen borde det inte vara så då jag växte upp med en man med 32 världsrekord i simning vid bassängkanten.
Han hette Arne Borg och under 1920-talet var han en av dem som dominerade simningen.Arne var samtida med Johnny Weissmüller, som för ALLTID är Tarzan för mig. Arne berättade gärna för oss barn hur han och Tarzan tävlade mot varandra över hela världen. Jag vill minnas att Arnes spännande berättelser alltid slutade med att han vann över Tarzan med minsta möjliga marginal. I verkligheten var det nog inte alltid så.
Men sina många världsrekord satte han under åtta års tid. Ett av de mäktigaste var det han satte under Europamästerskapen i Bologna 1927. Efter att ha börjat dagen med att simma slutsträckan i 200 meter frisim som tog Sverige till final tog han på sig vattenpolomössan. Dags för match mot Frankrike. Det blev en synnerligen hård match och det sägs att Arne fick fyra framtänder utslagna. Minst sagt uppretad, eller rättare sagt veritabelt förbannad över det slog han till med ett helt osannolikt världsrekord på 1.500 meter. Han varvade alla sina konkurrenter och putsade sitt eget världsrekord med nästan en hel minut. Ett världsrekord som stod sig i 11 år och som var svenskt rekord ända fram till 1958.
Arne Borg var var ett fenomen. Hans tränings- och simmetoder ifrågasatta och hans överlägset glassande i vattnet gav honom ryktbarhet och han kallades av vissa av sina kritiker för ”the big bad man”.
Journalisten Olle Svenning ger kanske en passande bild av ”the big bad man” när han skriver om 1920-talet. ”Arne Borg skvalpade omkring i Centralbadet i Stockholm. När det blev tävling, ofta efter en hård natt, fimpade han cigarren vid startpallen och drog i väg i ett segerlopp”
Men för mig och mina kompisar var Arne allt annat än engelskans bad. Visst var han bad på svenska. Men framför allt, han var big. Men egentligen är det nog ändå hans fel att att jag verkligen är halvkass på att simma. Det var mycket mer intressant att sitta på bassängkanten och höra på Arnes fantastiska historier om simningen än att själv praktisera den samma.
blogg100
#Blogg100 är en utmaning som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad.
Här kan du läsa mer om utmaningen Det här var blogginlägg 44 av 100.