Kategori: #blogg100

13 augusti, 2017

Kaj och murar

I dag har Kaj namnsdag och i dag 1961 började Berlinmuren byggas. Vi hade en katt som hette Kaj. En röd turkatt. Trevlig och med en stark personlighet som katter oftast har. Jag vill minnas att han försvann. Kanske räven tog honom. Eller så blev han överkörd. När jag jobbade på Apple så levererade vi Macintosh till en annan Kaj. Kaj Kindvall, ni vet mannen […]

17 juni, 2017

Far och flyg

Jag stiger upp i ottan. Köar för att kliva på en buss som under en mer än två timmar och trettio minuter lång resa tar mig till den internationella flygplatsen. Jag stiger av och köar för att få min väska ur bussens innanmäte. Jag går en rask tiominuterspromenad för att nå fram till avgångshallens stora teve-skärm. På denna läser var jag ska checka in mitt […]

8 juni, 2017

I väntan på goda råd

Jag sitter här lite som Estragon i Becketts I väntan på Godot och masserar mina fötter. Jag har till och från ont i fötterna. Inte djävulskt ont. Mera irriterande ont. Ungefär lika irriterande som det irländska regnvädret. Där varje droppe må vara harmlös men tillsammans utgör de med tiden en synnerligen enerverande upplevelse. Jag är dock helt övertygad om att jag INTE ska googla ”ont […]

7 juni, 2017

Säsongsavslutning i FREDAGSFRALLAN – Att göra skillnad!

Dags för säsongsavslutning i FREDAGSFRALLAN och den här veckan handlar programmet om ATT GÖRA SKILLNAD. Möt Jenny Aakula. I februari 2016 gästade hon FREDAGSFRALLAN för första gången. Vi frågade oss – Hur högt måste en kvinna skrika för att få vård? Jenny hade med sin frispråkighet om sina förlossningsskador och sin kamp börjat uppmärksammats i nyheter och tidningar. Det som följde av detta är närmast […]

6 juni, 2017

Ei saa peittää

Jag tror jag drömde om Vätternrundan i natt. Jag var alldeles ensam på andra sidan Vättern utanför Hjo. Och cykeln en röd DBS med damram vägrade rulla. Där stod jag i en nedförsbacke och kunde för mitt liv inte förstå varför cykeln inte rullade. Det var som om gravitationen hade upphört precis där. Jag hade aldrig tidigare hört talas om att gravitationen kunde upphöra. I […]

5 juni, 2017

Min svenska flagga

I morgon är det dags igen. Dags att fira Sveriges nationaldag. Fram till 1982 firade vi bara flaggan den 6 juni men året därpå upphöjdes dagen till nationaldag. Bara flaggan förresten? Det verkar finnas få symboler som sätter igång känslorna så mycket som just den svenska flaggan. Inbitna aktivister från alla läger tolkar in allt från himmel till helvete i det gula korset mot den […]

4 juni, 2017

Låt stå!

Klotter är skadegörelse, säger de. Graffiti är klotter, eller i varje fall skadegörelse, säger de. Bara i Stockholms län passerade notan för sanering av klotter i kollektivtrafiken en miljard kronor för några år sedan. En kostnad som i slutändan betalas av oss alla via skattsedeln. Men kan inte klotter och graffiti lika väl vara konst? Absolut, det är väl med det som med allt att […]

3 juni, 2017

En släng av konservatismer

Jag tänkte börja dagen med att vara lite värdekonservativ. Jag tänkte: Cyklar borde alltid erbjuda fotbroms. Men sedan när jag steg upp kände jag mig lite mera liberalkonservativ. Jag tänkte samtidigt som jag tog på mig mina tofflor: Tofflor är ett måste, men jag behöver inte alltid ta på mig höger toffla före vänster. Jag kan variera lite där. När jag klev in i vårt […]

2 juni, 2017

Blandband

Någonstans här i Linnefors finns ett par lådor undanstoppade. De är till bredden fyllda med kassettband. Vänta, kanske du säger och upprepar, kassettband, frågande. Då är du förmodligen både ung och fräsch. Så, låt mig förklara. Kassettband är ungefär som Spotify, men istället för lagrat som ettor och nollor i molnet ligger allt magnetiskt samlat på något som ser ut som ett bajsbrunt presentsnöre upplindat […]

1 juni, 2017

Pitemål, trastar och Arlanda

Våren kan väl knappast ha varit gynnsam. Ändå är björktrastarna fler än vanligt här i Linnefors. Jag undrar varför. Björktrasten är en flyttfågel och de som valt Linnefors som häckningsplats har flugit hit ända från Madeira. Min farmor hon sa förresten aldrig björktrast, hon sa skvakatrast. Men å andra sidan kallade hon aldrig skata för skata utan sa skiir. För min farmor pratade pitemål – […]